Angelica & det fyrbenta gänget

Shit vad längesen jag bloggade  
Dels är jag liiite trött på hund på nätet och har valt att ge f*n i att läsa eller ge mig in i diskussioner då jag bara blir less på det.

Föredrar att vara ute och träna hund istället.

Och tränat det har jag gjort, är mer motiverad än jag nånsin vart (undrar om det kan ha samband med att jag beslutat mig för att leva i min lilla "hundbubbla" istället  ). Men känner jag mig själv rätt så är jag för stor i käften och för positiv till människor för att i längden hålla detta löfte....

Har hänt mycket sen jag skrev sist men först och främst.
Lawa är en lägrehund  
Debuterade i lördags och mattes duttiga Fääääfer klarade sig med en gång trots lite strul med spåret.
Var lite åkersorkar i spåret och den lockelsen blev lite för stor, men vi kom runt med pinnarna med i alla fall.
I lydnaden skötte hon sig så himla fint att jag nästan blev lite rörd, SUPERKONTAKT, koncentrerad och helt tyst i hela fotgåendet.
Kändes så jäkla bra och platsen som jag vart så nojjig med gick som en dans.
Lawas attityd var väl mest "Min morsa har sagt att jag ska ligga här så det gör jag väl då".
HÄRLIGA HUND.
Sen säger jag en sak helt ärligt, hade det inte vart för en massa hjälp och stöd från klubbkompisar hade jag inte vågat. Tur att jag lärt mig lyssna på vad andra säger ;)

Hade ju egentligen tänkt komma igång tidigare men Lawen har behövt denna tid och fortsätter hon i samma stil så är det  bara jag som begränsar hur långt hon kan gå för annars har hon banne mig ALLT.

Men det är inte bara Lawa som går bra, Ares das luddboll har plötsligt blivit klockren i AppDirigeringen så jag har inga ursäkter till att skjuta upp elitstarten längre. Han är anmäld till tävling och det ska bli MYCKET spännande, får väl se oom vi kan få det där SeLch snart ;)

Och så blir det såklart lägre med Lawa och Apell/!,an med Fräsen.

Ciao

Ja, får väl göra någon slags summering av året som gått då.

Först och främst kan jag inte förstå att jag faktiskt skriver om 2010   
Det är verkligen sjukt hur snabbt tiden går, om mindre än en v fyller jag 26 och är mao närmare 30 än 20!!!!!!!!!!!!
Fattar inte detta, förr gick allt i ultrarapid och nu säger det bara svisch så har det gått ytterligare ett år.

Nå men detta år, vad har hänt och vad har jag åstadkommit.
Den händelse som jag starkast kommer att förknippa detta år med är att min älskade Eros dog den 24 Maj  
Jag är glad att han fick leva i 12,5 härliga och friska år men det är ändå tungt att han är borta. Jag var bara 13 år när jag fick hem honom och växte upp och blev vuxen tillsammans med honom. Han var dessutom starten till vad jag misstänker blir ett livslångt intresse för hund och att arbeta med hundar. Det är ett tomrum som är mycket svårt att fylla även om jag självfallet älskar mina andra hundar också.

Gällande de andra hundarna så har det vart ett "sabbatsår" där det faktiskt inte hänt alls mycket officiellt sett men desto mer träningsmässigt. Ares är numer en ganska så rutinerad hund och jag tror att jag nästa år kan vara glad för att jag jobbat mycket med grunder och finslip detta året. Har en känsla av att det kan komma att gå riktigt bra för oss 2011.

Lawa har gått från att vara en liten barnslig valp till att bli en krutdurk till unghund. Hon är "extra allt" och ger alltid 200% när jag ber henne om något. Hade väl tänkt mig att vi redan skulle ha kommit en bit på väg men så blev det inte. Har fått lägga väldigt mycket tid på grunderna och att "styra" henne men det har också gett resultat. Tanken var att vi skulle tävlat apellen i December men så kom snön och kylan, eftersom jag inte gett henne några som helst förutsättningar att klara av detta så lämnade jag återbud. Känns iof inte dumt heller för nu har vi hela vintern att finslipa oss i form också. MH har hon dock hunnit med, det blev riktigt bra för både henne och de andra i kullen.
Hon är verkligen en helt underbar hund även om hon stundtals kan ge mig lite grå hår när hon är ”äckligt tonårsjobbig”. Men eftersom hon har så MYCKET ”will to please” så är det sällan några problem.

Freja, min lilla stolla med grymt mycket kapacitet blir nu min ”påläggskalv” i lydnaden. Hon har faktiskt tävlat en tävling med min mamma i år. Tyvärr reste hon sig före kommando när mamma gick tillbaka till henne och ställde sig brevid på platsen efter en mycket orolig sådan med flera hundar som ”levde rövare”. Nöjd med att hon utan problem låg kvar men blir till att ”trygga” ännu mer för jag vill inte tävla med hundar som jag är minsta lilla tveksam till på platsen, inte schyst mot andra. Sen skulle vi tävlat i December också men det satte tyvärr en halsinfektion stopp för (första gången hon blivit sjuk ordentligt). Så det får väl bli efter löpet istället då.
Ett par utställningar har vi också hunnit med, båda med hyfsade resultat 3 Btkl, R-CACIB & 4 Btkl om jag inte missminner mig. Fantastisk kritik som bla ”Lovely in type” &  ”Feminin välgående tik av mycket bra typ” men som vanligt 2, 3 osv. Lite frustrerande att vara så nära ett CERT till men hamna precis bakom. Men visst framförallt i Tvååker var konkurrensen stenhård och domaren slängde dessutom ut hur många som helst på 2,or så jag var nöjd ändå.

För mig själv så har detta året inneburit ömsom vin, ömsom vatten!
Har bytt jobb inte mindre än 2 ggr och dessutom även jobbat extra nattetid. Mao har det vart fullt upp. Har ”äntligen kommit på vad jag vill bli när jag blir stor” så nästa år är det plugg som gäller. Kan väl vara på tiden eftersom jag faktiskt fyller 26 om några dagar. Har en redig ålderskris (ska ju börjas i tid) där jag känner att jag trampar omkring i samma hamsterhjul om och om igen.
Men å andra sidan känns det som att jag äntligen mognat till lite i övriga avseenden så livet är rätt bra ändå.
Nästa år har jag bestämt ska bli ett FANTASTISKT år både hundmässigt och privat =)

 
Ett par foton som beskrivning på hur det brukar se ut hemma hos mig

För har ni otur kommer jag och Lawa där  
Lawa är jätteduktig, faktum är att det hoppat ut både rådjur och älgar framför oss men hon har lyssnat ändå och jag slog inte ihjäl mig ens lite grand.

Problemet är bara att jag faktiskt aldrig åkt skidor innan (bortsett från korta breda plastskidor efter häst) så min teknik lämnar mycket i övrigt att önska.
Ett stort problem är att jag faktiskt inte har en aning om hur man bromsar????
Och åker man efter Lawa går det UNDAN vill jag lova, har i hela mitt liv innan hållt på med/haft häst och om jag säger såhär att fartmässigt är det ungefär detsamma som att vara ute och spränga på en skogsväg med häst. Känslan är ungefär densamma också så jag är i 7,e himmelen, tills jag behöver bromsa och kommer på att jag inte kan  

För säkerhets skull har jag inte bälte utan ett långt elastiskt koppel som jag håller i så jag kan släppa, dessutom träskidor som är runda fram för hundens skull (som jag dock inte vart ens i närheten av att åka p, det är mer min egen säkerhet som är problemet). HAr vart några tillfällen då vägen/spåren svängt men jag inte lyckats med detsamma och kraschat rakt rakt in i diverse snövallar och annat trams som ska envisas med att ligga överallt.
Häromdagen så åkte jag nerför en brant backe och kom på typ mitt i att det var en "snövägg" i vägen nedanför fick lite panik eftersom jag inte visste hur fan jag skulle stanna så jag körde min egen variant "släng baken i backen"  
Överlevde även detta om än med lite blåmärken....

Fördelen med alltihop är att Lawa har musklat på sig ngt så in i bomben redan, fortsätter vi i denna farten kommer hon snart vara LaBiffa  

Annars så är det som vanligt mycket diskussioner inom collievärlden, tråkigt att det ska vara sån osämja hela tiden.
Jag är ju en sån där löjligt positiv typ som verkligen vill tro det bästa om de flesta och jag ger mig fan på att man kunde få betydligt fler att samarbeta om man till viss del kunde acceptera att man kan ha något olika åsikter och bemöta varandra trevligt och angipa varandras åsikter istället för person.

Fast det där med olika åsikter hittar man väl för den delen även i övriga hundvärlden. Något jag tycker är både förbluffande, tråkigt och synd är alla som envisas med att det bara finns "ett rätt sätt" att träna/hantera hund!
Har lite svårt att förstå den inställningen faktiskt för oavsett om det handlar om klicker, traditionellt eller vad tusan som helst så är alla sätt bra utom de dåliga  Inte nog med att alla hundar faktiskt är individer det är ju dessutom alla förare också och att tro att det bara finns ett enda sätt som skulle passa oss alla tja det känns för mig väldigt orealistiskt. Dessutom måste det ju i ganska stor mån minska möjligheterna att utvecklas själv, jag tänker somså att det finns inget bättre sätt att lära sig mer än att se olika hundar och förare under träning samt lyssna och försöka förstå vad som egentligen ligger bakom.
Likadant det eviga "tjaffset" om "Mjuka" respektive "hårda" metoder. Men det beror väl för tusan också på vad man har för hund. VAd är ens mjukt och hårt liksom? För ett par av mina hundar skulle det vara bland det värsta jag kunde göra att tex ignorera dem, de varvar upp och blir osäkra. Vad mig anbelangar så är det med andra ord för dom betydligt värre än en tillsägelse när de gör fel, de fungerar så mkt bättre och är så mkt mer balanserade och trygga när dom vet vad jag vill. Jag har helt enkelt svårt att förstå vad som är så hemskt med en tillsägelse när hunden gör något den inte ska så länge det är anpassat efter den individuella hunden (sen om detta då betyder alltifrån att lugnt säga nej, ta i hunden eller använda tex vattenspruta etc beror ju på hunden) och man inte glömmer av att till största delen vara trygg/rolig/positiv Likaså något jag känner att en del faktiskt glömmer är skillnaden på när man har flera hundar, en flock har ju en benägenhet att hitta på mer än en enskild individ plus att man ju måste se till att "styra" hundarna så de fungerar ihop också.
Utöver det så tycker jag dessutom att det ofta är en tröttsam diskussion av en annan anledning, det blir lätt så att man glömmer bort något som är betydligt viktigare. Relationen, för oavsett vilken filosofi man följer är det ju en bra relation med sin hund det som verkligen betyder något, en hund som är trygg med sin förare , vill samarbeta,  leka och går att "styra" är inte "feltränad" oavsett hur eller efter vilka "metoder" den är tränad.
Kan ju vara jag som har fel men som jag uppfattar det hela beror betydligt fler problem på "dålig" relation med föraren än på "fel" metoder.
Så tänk om det istället vore mer diskussioner om hur man med olika typer av hund bygger upp just en bra relation. 

 Tiden rullar på hiskeligt fort, var länge sen jag bloggade.
Har hänt en massa sen sist. Dels har Lawa och hennes kullsyskon gått sina MH,n, detta gick fint för allihop. Lekfulla, nyfikna, orädda och mycket fina reaktioner på allt så fort de insåg att det var människor bakom konstiga kläder. Lawa tyckte det var rena Lisseberg och hade så kul att det var svårt att få med henne därifrån när vi var färdiga. Var verkligen jättekul att se alla kullsyskonen också.

Tanken var att jag sen skulle startat apellen med damen ifråga veckan efter men kung bore hann före och täckte allt med snö och is så jag lämnade återbud. Jag var ju egentligen inte riktigt färdig och när det dessutom blev sånt extremt väder som jag verkligen inte haft en chans att träna i gällande varken lydnaden eller spår så tyckte jag det var bättre att strunta i det. Inte schyst mot hunden när jag inte kan ge henne bra förutsättningar. Dagen innan hade vi dock KM i bruks och det var jag med på om inte annat som ren träning. Det var jag med mina hundar och sen en massa elitekipage så jag hade verkligen inga förhoppningar (och tur var väl det ;)))
Specialen bestod av uppletande i två rutor med sammanlagt 8 föremål, Lawen har jag knappt kört detta med så det gick helt åt fanders. Ares däremot visade att colliebolls faktiskt kan när de vill och tog bla in en rävdummie (stor och tung som en riktig räv) till matte för att kampa lite med den. Sen försökte han dessutom släpa den med sig när vi var färdiga också ;)) Han tog några grejer till men sen missade vi en del på lydnaden så det gick inget vidare för han heller. Lawas lydnad var verkligen ömsom vin ömsom vatten! Hon har så fin position och bra grunder men matte har lite svårt att hitta ”rätt” i sin uppvärmning så i fria följet gick hon i taket. Usch och fy vad det inte kändes bra.
Jag måste skärpa mig med min träning och fokusera ännu mer på balansen och koncentrationen på henne. Jag är hela tiden så ”rädd” att dra på henne att jag pga det missar att träna på att styra henne även i hög intensitet. Det komiska är att jag kan gå ner och köra lekövningar där jag gasar henne till max för att med en gång gå ner till passivitet och se gasa igen. Kan jag styra henne där borde det väl inte vara så förbannat farligt av mig att testa samma i lydnaden!!!
Ska ut och köra tempoväxlingar i fotgåendet där hon banne mig ska få jobba hårt med att hålla ihop sig och hålla positionen.

De sista veckorna har vi dock inte tränat mycket alls eftersom vi skaffat oss en ny hobby när det nu verkar bli en ”vargavinter” igen.

Och det är att åka skidor (eller ja rättare sagt jag åker skidor och Lawa drar) detta tycker vi båda är GRYMT kul och undan går det vill jag lova. Har vart ute nästan varenda dag sen vintern kom och det börjar synas. Lawa börjar bli en riktig Biff!  
Är ju rätt mycket för fysträning av hundarna (Ares surar för att han inte får dra men än så länge får han nöja sig med att springa med vid sidan tills jag är helt hundra på att han är återställd.) och lägger upp det på ungefär samma sätt som på den tiden jag höll på med hästar. Ordentliga fys/konditionspass för att sen växla med ”gymnastiksövningar”.
Kan ju lova att man dessutom får en massa roliga kommentarer när man är ute på skidor efter hund, varenda kotte vill verkligen stanna och prata till Lawas mycket stora förtjusning.

Men men nu ska jag knyt mig.

Ibland (inte så ofta men en nanosekund då och då  ) så undrar jag varför jag egentligen har hund. Framförallt när dom beter sig som små grisar.

Lawisen gjorde en mycket pinsam grej tidigare idag, jag var på väg ner från min lägenhet och mötte en granne som var på väg upp bärandes på en IKEA kasse full med tvätt. Han är väldigt förtjust i mina hundar och vill alltid hälsa på dom, Lawa som tycker att människor är typ det bästaste som finns har en tendens att hälsa lite burdust. Och vad gör hon den lilla tokan, jo hoppar upp och landar rakt i tvätten. Fy vad pinsamt men grannen bara skrattade som tur var.

Häromdagen var jag ute och gick när Ares plötsligt försvann (vilket ALDRIG händer, han är den lydigaste som går i ett par tassar egentligen). Hör ett konstigt ljud och går mot det och hittar herr smutsgris vid ett utedass. Han försökte krypa ner under och ta sig ett skrovmål  

Blev mission rengörning vid hemkomsten.

Annars så är det full rulle (ovanligt va) med det mesta.
Tävling med Lawa närmar sig med stormsteg, ska bli så himla skoj att komma igång med henne. Vi blir mer och mer ett Team för varje dag som går.

Ares är också redo för start så nu ska jag anmäla oss till någon tävling i December.

Räcerråttan aka Freja behöver nog lite mer tid för att få tassarna på jorden men jäklar vad rolig den hunden är att träna med.

Men det allra bästa med hundarna är innan sovdags när vi myser tillsammans i TV soffan, då kommer jag ihåg varför jag har hund.

Ares fyllde 6 år den 13 så jag tog med mig hundarna ut på en härlig höstpromenad =)

Ares son Devil var också med en liten sväng.

Ja stundtals får jag väl erkänna att schäfer "mönstret" faktiskt förvandlas till "monstret".

Förra helgen så skulle jag iväg och vara lägerinstruktör för västra collieklubbens årliga lydnadsläger, men då en viss fröken Lawa bestämt sig för att hamna i sitt höglöp lagom till denna helg och Ares vimsade runt som en kärlekskrank jäkla hårboll så insåg jag att även om Ares faktiskt är ganska så duktig även med löptikar i närheten så var det kanske inte så smart att stänga in sig i en trång barack på Tånga med honom och föremålet för hans åtrå mer än nödvändigt. Så jag bestämde mig för att åka dit först på lördagsmorgonen.

I och med detta och i och med att jag liksom insåg att tiden för de egna hundarna skulle vara begränsad under helgen så bestämde jag mig för en ordentlig genomkörning av en viss schäfer, gick dessutom ut för att hon skulle få röra lite på tassarna också.

Men innan jag fortsätter denna något pinsamma historia så måste jag först berätta om och erkänna ett problem jag faktiskt har med den lilla Lawen.

Ända sen jag hem fick henne har hon visat tendenser till att kunna blir en "jaktidiot". Redan som liten valp blev hon tossig om fåglar kom flygandes osv (som tex en gång när hon faktiskt släppte en trasa mitt under lite lek/kamp övningar och stack iväg över planen pga en fågel och då ska det påpekas att hon ändå har STOOOOOR kamplust).

Iaf så har jag vart medveten om detta länge och jobbart hårt med att hon ska ge f*n i vilt och det har fungerat bra vilket jag vart rätt stolt över.

Men tydligen är det sant att högmod går före fall för på sistone har det vart ett par incidenter där jag blivit lite skraj.

Vid ett tillfälle for hon upp i ett träd pga en ekorre  
Vid ett par andra tillfällen har det vart precis att jag kunnat stanna henne när vi stött på kaniner och saken är den att jag förmodligen bara lyckats eftersom jag sett dem först och hunnit före henne. HAde hon redan blockerat sig hade det nog inte gått.

Och så kan man ju inte ha det, vågar absolut inte ha en hund som kan sticka utan att jag får stopp på henne så jag bestämde mig för att göra något åt saken, jag är enveten som en åsna själv och anser att problem är till för att lösas.

Funderade en del och insåg snabbt att jag kunde glömma allt vad att bara "förbjuda" jakt genom att tala om vad jag tyckte om det, visserligen har jag både haft och stött på andra hundar som ligger högt i detta. Tex Ares har 5,or i jakterna på mh,t men inte som Lawa. De hundarna har bara vart att blir förbannad ett par ggr så har resten vart borta.

Men Lawa blir kolsvart i ögonen och förvandlas till en dreglande best när hon går in i detta. Skulle jag korrigera bort jakt på henne så skulle det innebära metoder som jag aldrig i mitt liv skulle vilja använda och tusan vet om det skulle fungerat i vilket fall som helst.

Men kom på att om jag inte kan förbjuda jakt så kan jag ju använda den till min fördel som belöning istället.

Så en bättre plan behövdes, funderade och kom sen på ett sätt som jag diskuterade med andra också.

Började med att ha henne i lina & förbjuda allt vad att intressera sig för viltlukt heter för att istället komma och ha trevligt hos mig.

Lånade ett antiskällhalsband med fjärrkontroll som sprutar citronvatten vid tryck. Kände att jag behövde ha ett "wake up call" för att få henne kontaktbar och arrangerade sen först lite "situationer" med leksaker i snöre som nån plötsligt drog iväg när vi kom. Letade sen upp platser där jag visste att det vimlade av kaniner & bröt henne för att sen komma in till mig där belöningen blev en skinntrasa i snöre som "jaktlek". Detta fungerade kanon i alla lägen när jag var förberedd.

Iaf så när jag sen i förra fredagen var ute och gick med henne i lina och plötsligt såg ett djur en bit fram vid sidan av vägen ville jag testa hur det skulle gå om hon fick ta ett par steg först (till den som nu förfasar sig så vill jag poängtera att jag var en bra bit ifrån och alltså hade henne i lina och hon hade ingen chans att ge sig efter och stressa djuret).

Hon gasade som en dåre och var på G när jag röt NEJ och vad gör hon då???

Jo hon tvärnitar som mammas duktiga tjej (ja jag är en sån fjant som kallar mig mamma till hunden och dessutom min morsa för "mojmoj" men bara på skämt  ) och vänder upp mot mig igen. Hon släppte jakten helt och kom in mot mig, då släpper jag linan för att ta fram leksaken och berömmer henne.

BAra det att ÄRTHJÄRNAN tog detta som MORSAN SA VARSEGOD OCH STICK EFTER. Och jag min jubelisidiot glömmer att jag har ett brytkommando som tydligen fungerar och slänger mig istället ner på marken och får tag på linan. Bara det att helveteshunden fortsätter med mig släpandes efter nerför en risig skogsslänt. Nånstans där åkandes på magen så började jag ryta        
Och plötsligt släpper motståndet i linan och jag tänker bara att nu tusan drog hon sig ur eller av den men i samma stund som jag släpar upp mig på fötter och halar in linan så följer det med en vid det här laget inte alls så särskilt tuff eller svinig hund utan en liten, liten spak schäfer. Bara det att hela jag var mörbultad och hade ont så jag gav henne en utskällning som jag är glad att ingen annan hörde.
När jag sen kommer till sans igen känner jag att det svider som fan i min högerhand, tittar ner och ser att linan bränt upp ett stort och djupt sår i ena fingret.

Alltså hur dum får man vara, jag kan inte spåra med Lawa i en gummilina utan måste ha en tjärad dito pga jag annars bränner mig även med handskar på. Men utan att reflektera hade jag den nu på och INGA handskar. TAr mig muttrandes och svärandes bort till klubben där jag inte lyssnar på goda råd angående sårrengöring.

Åker sen över helgen till Tånga vilket för övrigt var ett fantastiskt trevligt läger och jag hade en underbar grupp med bara Lh colliebollar =)
misstänker att vi får se mer av de hundarna framigenom.

Flera andra lägerdeltagare försöker övertyga mig om att åka in till akuten då mitt finger inte såg för vackert ut men det var jag för lat för att lyssna på.

Åkte först in på söndagkvällen, då gjorde de inte så mycket mer än tvätta och gav mig salva. När jag vaknade på tisdagen hade jag snygga streck över underarmen och en hand väldigt mycket tjockare än vanligt så det var ju bara att ge sig upp igen. Blodförgiftning och e rejäl infektion.

Fast det kan jag banne mig ha när jag vart så korkad.

Men Lawisen och jag blev snabbt kompisar igen, för nästan 99 % av tiden är hon ett mönster och inte ett monster  mitt lilla gull

En sak är säker, att träna flera hundar samtidigt innebär vissa svårigheter.
Jag tränar ju mellan 3 hundar parallelt med varandra (mamma tränar ju visserligen också med Freja så med henne blir det inte lika ofta som Ares & Lawa men iaf). När hundarna dessutom är ganska olika till sättet och i helt olika nivåer/åldrar så kan det ibland ställa till det.

Det är väl alltid viktigt att planera sin träning men när det finns flera hundar är det än viktigare, annars blir det ju så himla lätt att man tränar dom likadant slentrianmässigt. Gäller ju att komma ihåg vilken hund man har ute för tillfället och anpassa sig därefter.

En annan sak man banne mig inte får glömma är deras olika åldrar.
Lawa är ju bara 16 månader gammal, jag har hela tiden vart väldigt noga med att inte dra upp henne för mkt då det är ganska mycket "atombomb" över henne. Men något jag gärna glömmer är just hur ung hon är, kom tex på mig själv innan idag att bli lite besviken över att hon stundtals hamnar lite fel i FF.
Men SPARK I BAKEN PÅ MIG  
Hon går ju kanon med tanke på sin låga ålder och DET ska jag banne mig komma ihåg. Kan ju inte gärna tro att hon ska gå lika säkert som min 5 år gamla och rutinerade elithund  

Nä så skärpning blir det med detta.

Har förresten äntligen fått ändan ur & laddat upp lite filmer (finns fler i mitt galleri www.areos.se ).

(Om någon reagerar på och undrar över vad Ares har på halsen så är det inte ett sår utan han är rakad och har blivit missfärgad i pälsen efter behandling av en skada som är läkt sen länge)

http://www.areos.se//foton/ares_ff.mpg

Lawa

http://www.areos.se//foton/Lawa_fot.mpg

Freja

http://www.areos.se//foton/freja.mpg