Som bloggar för andra gången på bara några dagar  

Fick en rolig nyhet idag, Lawa har A / UA på HD / Ad *JIPPIE*
Vad som är än roligare är att det nu är 7 av 8 röntgade i kullen och alla UA  

Jag är så himla glad över min lilla galna "krokiga tjej", hon är verkligen en riktig kanonhund. HAr ju haft henne i drygt ett år nu och det har vart lärorikt och fullt av galna upptåg.
Det har tagit mig lite tid att hitta rätt i träningen, hon är inte svår att träna med (tvärtom) men så otroligt mycket av typ ALLT att det ju vill till att jag planerar och styr henne på rätt sätt också.

Men det har banne mig lossnat helt, lydnaden bara rullar på trots att jag bestämt att jag ska ta det lugnt med Lawen. Hon är så himla bra att jag inte vill riskera att förstöra det på grund av min oerfarenhet.
Men trots att jag tänkt ta det lugnt med inlärning har tydligen inte Lawa tänkt i samma banor för plötsligt faller hon in under "äckligt lättlärd" allt bara går som på räls (och dessutom en balanserad räls). Utan att det egentligen ens var meninge så har hon plötsligt redan ett bra, lugnt och jämnt skall, bra "utkryp" & skick till rutan (Iiinte meningen att köra lydnad med henne men testade lite för skojs skull bara). Hua, det är nästan skrämmande när allt bara går så bra.

Förutom spåret då för det går FÖR bra, Lawa tycker det är fantastiskt kul men är något missnöjd över dödvikten i andra änden av linan och dödvikten ifråga har råkat stå på näsan både en, två och tre gånger (typ spåret svängde men inte fan svängde Angelica).
Hm, jag och Lawa har liiite olika åsikter gällande just vilket tempo man ska spåra i (kommer då aldrig behöva vara orolig för tiden med denna hund inte) så nu har jag gett henne lite andra spår. Kluriga ängsspår med gruspartier och det har gjort susen.

Ares är förresten också rätt så missnöjd med sin matte, ungefär varenda satans tik i bekantskapskretsen har bestämt sig för att löpa och hela Ares är en enda stor hormonboll. SÅÅÅÅÅÅ olydig, så fort jag vänder ryggen till så hittar han på nåt han inte borde. Och tjurskallig som han är spelar det liksom ingen större roll hur arg jag blir, han bara väntar tills jag vänt mig igen och så gör han om det.

Kanske skulle göra slag i saken och köra lite allmänlydnad med honom ;)

Förövrigt så har jag nu börjat att skära ner på mycket så det börjar redan kännas bättre. Finns säkert en del som inte kommer gilla det men jag känner att mitt liv är just mitt liv och det är upp till mig och ingen annan vad jag orkar eller inte orkar med.

Nu är det banne mig så man börjar få höstkänslor, har vart världens jäkla ruskväder i ett par dar nu.

Fortfarande full rulle med allt för mig, har insett att dygnets timmar faktiskt är begränsade och att jag ärligt måste göra något åt min situation nu.
Så sleten att jag börjat få magkatarr igen och seriöst har jag ingen lust att det ska utvecklas värre än så.
Är man 25 år så borde man inte ha de problemen, men det är bara mitt eget fel och bara jag som kan göra något åt det.
Så efter en hel del grubblande och vånda har jag beslutat mig för att avsäga mig en hel del av de ideella uppdrag jag har, gör inte den nytta jag borde iaf eftersom jag har för mycket att göra.

JAg har så fantastiskt bra hundar att de INTE ska stå tillbaka i sin utveckling pga tidsbrist från min sida.
För att inte nån ska missuppfatta det så är det rent träningsmässigt jag syftar på. Annars går det ingen nöd på dem, de behöver så gott som aldrig vara själva då mitt ena jobb sker hemifrån och det andra på natten och då är dem med mig ute ca 1 mil per natt. Utöver det får de träna något varje dag samt fler promenader och cykling.
MEN nu kommer jag sikta ganska högt med dem får de har såpass mycket kapacitet att jag verkligen vill det. Och jag är för grön för att kunna komma jättelångt utan att lägga väldigt mycket tid på det. Och därför så har jag bestämt mig för att dra ner på annat inom hunderiet istället.

Ares är nu anmäld och klar för sin elitdebut, får väl se hur lång tid det tar innan han blir "svampion". Lawa ska jag starta apellen med så fort hon är färdig med sitt kommande löp. Räcerråttan ska tävla lydnad med morsan och apellen med mig så det är fullt upp med träning nu.

Schäfertrollet har sina sidor men det känns väldigt tryggt och bra med henne, vissa dagar är det lite som att träna med en atombomb men bara jag gör rätt och ger henne bra förutsättningar så är hon superkoncentrerad och tyst.
Hon har fått testa på grusspår nu med, gick bra :)
Behöver ge henne lite utmaningar i spåret för hon är för het nu om det är för lätt och inte nog med att hon dratt omkull mig ett par gånger hon känns på gränsen till slarvig i lätta spår.

Måste förresten skryta lite om Ares son Devil också, för ett par v sen så räddade han livet på sin mattes mamma då hon fick en hjärnblödning och blev liggandes ute. På sin morgonrunda hittade Devil henne och uppmärksammade sin matte på det. Efter transport och op till Göteborg är hon nu på bättringsvägen och vi håller tummar och tassar för att hon ska bli återställd.
Tack och lov för Devil som verkligen är "en riktig Lassie", tror hans matte är ganska så glad över att hon vågade gå från Schäfer till collie efter detta ;)

Ciao

JÄSUS vad tiden går fort, innan jag vet ordet av kommer jag väl vara 85 år och sitta med löständer på hemmet & snacka om den gamla goda tiden när jag tränade hund.
För känner jag mig själv rätt kommer jag även i framtiden främst ägna mina konversationer åt följande ämnen.

• Träna hund
• Hur hundar egentligen fungerar
• Colliens väl och ve
• Mer om träna hund
• hundmänniskor
• Träna hund plus collie
• Träna hund

Förstår IIIIIINTE vad mina ej hundägande kompisar menar med att jag är enkelspårig eller varför det nån gång vore trevligt att se mig i annat än "hundlook" fast å andra sidan har jag ju lite egna ideer om vad som är hundträningskläder (se förrförra inlägget ;))))

Men va tusan, kan jag inte snacka hund (ell möjligtvis samhällsfrågor om jag fått några glas i mig) så är jag inte intresserad av att prata. VAd finns det liksom att sncka en massa om ifall det inte har päls, fyra ben och en blöt nos???

Skämt å sido, den gulsvarte galningen från yttre rymden (ell egentligen Gbg) har lyckats med ett par saker som slår allt!!!!
Bla klättrat upp i ett träd!!!!!!!!!!!!!!!!
Och om jag säger såhär, upp kom hon men fan inte ner så jag fick klättra efter och bära ner en ganska så spak gulsvart galning.
Hon har även lyckats med bedriften att hoppa sönder min säng, trodde liksom inte att hundar fann något nöje i att hoppa i sängen men Lawa är inte som alla andra.
Faktum är att den pinsamma sanningen är att en studsmatta vart det enda som fått henne att inte komma på inkallning det senaste. Harar, kaniner, rådjur och ekorrar går alldeles utmärkt att stoppa henne från.
Men ser hon en stor blåsvart studsmatta så tindrar ögonen som ett barns på julafton och inte NEEEEEJ i världen når fram. Hon galopperar så marken dundrar fram och upp för att sen överlyckligt stå och studsa tills jag lyfter bort henne.

Förstår inte var detta kommer från men bort måste det, en dag när jag i godan ro rastade henne så sa det plötsligt svisch och så drog hon in på en liten skogsstig. Jag springer e´fter henne och vad får jag se, jo en glatt studsandes schäfer och två mindre glatt gloendes ungar. Röd som en pion i ansiktet hämtade jag ner den lilla illbattingen och bad stammande föräldrarna om ursäkt. Turligt nog för mig så låg de ner och vred sig av skratt över det hela.
Så nu blir det ut och avstudsifiera Lawisen!

Annars så är framförgåendet mer ell mindre klart nu, bara det sista med apporteringen kvar sen blir det till att tävla den gulsvarte dåren :)

Ares das Bares har plötsligt kommit på precis hur dir apporten fungerar och svischar ut som ell litet ljus till rätt apport. Han verkligen älskar sina apporter, tänk om jag kunde få honom lika glad i metallditon, 4 kg tung är hur kul som helst och går att springa runt med men banne mig inte metallen.

HM, känns ibland som att mina hundar är lika galna som jag själv ;)

Som vanligt går diskussionens vågor höga i colliekretsar, samma saker som ältas om och om igen utan att det leder någon vart (kommer osökt att tänka på vad det är som går och går men aldrig kommer till dörren).

Det är så mycket som känns så himla tråkigt men framförallt att man inte i alla fall till en viss gräns kan acceptera att det finns just olika åsikter och att man kanske kunde försöka lära sig något av varandra istället för detta "tjaffs" hela tiden.

Dessutom känns det ofta som att man "talar förbi" varandra, alltså inte menar samma sak med de olika begreppen och det är såklart ett problem inom hundvärlden generellt eftersom samma ord används i helt olika sammanhang.

Och kan vi inte kommunicera med varandra så kommer vi inte heller någon vart.

Rent avelsmässigt så känns det ofta som att det som skulle behövas helt enkelt är lite sunt förnuft och en bättre helhetssyn.
Finns säkert många som skulle "idiotförklara" mig för mina åsikter men personligen tror jag faktiskt inte på att mer och mer regleringar och regler egentligen gör någon större nytta, det som för mig skulle göra skillnad det vore om man kunde hitta ett sätt att istället öka kunskapen hos uppfödarna och för den delen även oss valpköpare.
Personligen tror jag nämligen att det är detta som till viss del är "pudelns kärna", det finns inom rasen massvis med "uppfödare" som mer eller mindre har sin första hund och med en gång börjar avla och dessutom utan någon form av mentor. Klart att det medför problem, kunskap är ju inte något man har det är något man genom lång praktisk erfarenhet får skaffa sig genom hårt slit. Samt även lyssna på de som hållt på länge och som man känner förtroende för.

Och så får vi ju för guds skull inte glömma av det som är positivt med vår ras, problem finns men det finns också så himla mycket bra med collien och det ska vi också berätta om utåt. Inte bara det negativa.

Samma tendenser finns även inom resten av hundvärlden, om man på något sätt kunde nå folk INNAN de går och skaffar sig sina blocketkorsningar (ofta en blandning av raser som är direkt olämpliga att korsa) och ge saklig information angående varför man inte bör köpa dessa valpar så kanske det kunde bli lite förändring.
När man på kurser och dylikt träffar på folk som har lite större problem med sina hundar så är det ofta man får känslan av att köpet inte vart särskilt genomtänkt och framförallt att de inte har en aning om vad som egentligen finns i andra änden av snöret.

Det är så himla tråkigt när det blir så fel, det ska vara och är kul att ha hund när man har hundar som passar en.

Likaså att man inte glömmer av hur viktig en fungerande vardag med hunden är, hur mycket jag själv än älskar att träna, tävla och ställa ut så har jag mina hundar i första hand som sällskap. Större delen av dygnet finns de i min vardag och eftersom jag bor i en lägenhet i utkanten av stan skulle det ställa till med stora problem om hundarna inte fungerade (eller rättare sagt vore svåra att få till att fungera) i min vardag.

//Men nu så ska jag sticka iväg och göra lite nytta istället för att sitta här och gnälla ;)

Nog för att jag brukar ha mycket att göra men de senaste veckorna har vart helt osannolika. Jobbat 14 nätter i sträck samt ett annat jobb på dagtid så man kan nog säga att jag är lite trött nu.
Är nattledig i 1 v, ska bli så skönt. Det positiva i det hela är att hundarna kan vara med mig på båda jobben så de lever lyxliv båda två.

Var dessutom nere i Tvååker och ställde ut förra helgen, hann inte sova något innan så jag var väl liiite seg men en förbaskat trevlig dag var det iaf.
För en gångs skull var det stenhård konkurrens, Freja blev Btkl 3 med R-CACIB vilket jag var väldigt nöjd med med tanke på konkurensen.

Annars så har det väl mest vart solbad och hundträning på schemat, ska alldeles snart anmäla Lawa till apellen & Ares till elitdebut. Känns himla bra med dem båda nu och med Lawa slirar det inget alls i träningen längre.
Full koncentration och balans på henne, hon är urtrevlig att jobba med och dessutom en riktigt go hund att ha att göra med.
Brukar skoja och kalla henne för min lilla "Velour Schäfer" och det är nog rätt passande.

Förstår verkligen inte det här med att en Schäfer skulle vara så himla jobbig och jäklig att ha att göra med. Tycker LAwa är något av det mest okomplicerade i hundväg jag träffat, behöver sällan ta tag i henne ell ens bli arg. Brukar räcka med en lugn tillsägning och sen är det bra, dessutom har hon så mycket "Will to please" att det oftast räcker med att bara belöna henne fram till "rätt" beteenden.
Visst finns det en hel del i henne men samtidigt är hon så lättstyrd att det inte är något som helst problem att hantera det.

Är förresten snart ett år sen hon kom hem, fattar inte hur fort tiden gått..

Ciao

Helgen har verkligen gått i hundarnas tecken.
Rydautställningen har vart och som vanligt har det vart fullt upp för mig.

Lördagen inleddes med att jag hjälpte till & visade min favoritvizla "Rally the man"
  
(foto från när han blev BIG 2 08)

Men till (iaf hans mattes) vår stora förvåning blev han slagen av Hennes andra hund, Pluto. Pluto är en charmig vizla men rätt annorlunda i typ mot Rally, men också med HÄRLIGA rörelser

Hennes andra hund ACD,n Elda tog också CERT & BIR så det blev gruppvisning för båda hundarna.,
Jag fick visa Pluto, har inte visat honom förut så det var en ny bekantskap i ringen. Men vilken hund, 7 år gammal tryckte han på så det var fullt sjå för mig att hänga med honom. JAg älskar hundar med rejäla rörelser och Plutos steg i finalringen var WOW, dessutom ställde han upp sig som värsta proffset & med en härlig attityd 
Tyvärr blev ingen av dem BIG placerade, men men det går fler tåg.

Självfallet var det lite colliehandling på schemat också.
Först ut var Ares son Starhatch Amazing Blue Dannyboy som gjorde utställningsdebut och det med ära.
2,a i Junkl med CK. Han skötte sig riktigt fint förutom när han fick doft på en löptik, då blev jag brutalt påmind om hur det kan vara att visa unghanar i värsta slyngelåldern  

Sen vart det Fina fröken Frejas tur, hon blev Ökkl 2 med CK & slutade som Btkl 5.
Med tanke på att ingen av dem vart riktigt den "typ" som domaren för dagen föredrog så är vi jättenöjda med att de båda fick CK.

Freja "Sunwind´s On Fire"

Som vanligt vart det en massa trevliga människor men det var 32 grader varmt och efter att ha vart igång i solen nonstop i flera timmar var jag kanske inte på mitt mest sociala humör så jag hann inte prata med alla jag ville.
Faktum är att när jag var färdig inne i ringen med FReja så kände jag hur det nästan svartnade framför ögonen och jag blev asyr. Kom ur ringen och fick en nedblött handduk över mig & det var nog tur för det tog en bra stund att komma till sans igen.

På kvällen vart vi iväg till Devil & blev bjudna på en massa god mat.

Och så i morse vart det dags igen, denna gången Goldenpojk som skulle visas, har visat honom förut med etta som resultat men dagens domare var en av de hårdaste som jag vet om. Så idag vart det inte hans dag, men men den kommer.

Sen så har jag hunnit med lite träning och dessutom fotat lite.

Några kort

  Fina Freja

Schäfrus skruttus in action

     Lawis visar att hon kan koppla av också :)
     

JA matte, jag kommer så fort jag bara kan
 
  

Även om man kanske kan tro det.
Nu har det gått drygt en månad sen Eros hastigt gick bort och vardagen har kommit tillbaka igen.
Tack till alla goa människor som hört av sig.

Även motivationen till att träna har kommit tillbaka och det känns roligt igen, sen lär det dröja lång tid innan jag slutar sakna min Eros.

Livet har även i övrigt vart rätt rörigt det sista, jag har plötsligt inte bara ett utan TVÅ nya jobb.
Det ena heltid på dagen (men hemifrån) och det andra några timmar per natt varannan v.

Nattjobbet innebär att även lilla Lawisen har fått börja göra skäl för brödfödan och följa med ut och passa på sin matte, iof undrar jag om inte största risken med den hunden är att folk blir "ihjälpussade". Men som avskräckare fungerar hon kanon.
Insåg att detta nog var en rätt bra idé efter att ha stött på ett gäng påtända tonåringar som dummade sig. Natten efter var Lawa med ut och när samma gäng kom igen så kommenderade jag Lawa skall och sen pös de iväg på två röda. Min duktiga skrutta  

Ares har plötsligt 5 år gammal börjat bete sig som "den nya kungen" och muppat sig en hel del det sista. Förmodligen efter Eros bortgång (var liksom aldrig nån tvekan över vem av dem som var herre på täppan).
Så tro det ell ej men jag har fått börja ta upp lite VARDAGSLYDNAD igen med mitt elitlydnads ludd  

LaLawa går nu från klarhet till klarhet (efter att div träningskompisar sparkat mig i arslet angående vissa saker, ell i ärlighetens namn med tanke på hur tjockskallig jag är slagit mig med ett basebollträ).
Känns som att vi nu börjar få en rejäl relation, hon är så himla go min lilla Schäfer.

Dagen jag fasat för har kommit, min älskade älskade Eros är borta.

Jag kan för mitt liv inte förstå att han är borta, att jag aldrig mer får gosa med honom, klappa honom ell se honom. Att han faktiskt är död.

Han har betytt så oerhört mycket för mig på så många olika sätt.
Jag var bara 13 år gammal när jag fick honom så vi har vuxit upp ihop, han var min första egna hund och oerhört efterlängtad. Med honom växte mitt hundintresse fram, mitt intresse för rasen Collie och för att träna, tävla och ställa ut. Men framförallt fick han mig att inse hur fantastiskt kul det var att ha hund, han var också ett enormt stöd för mig under den jobbiga perioden som tonåring när först jag själv blev sjuk och sen när min mamma fick cancer.
Under dem förfärliga åren var han ofta den enda ljuspunkten i mitt liv.

Dessutom var det ju tack vare honom som Ares kom, Ares är ju en son till Eros.

Trots att jag knappt förmår att ta in vad som hänt känns det så helt ofattbart och fruktansvärt. Jag är jättetacksam för de fina 12 år som vi fick tillsammans och att han var så fräsch in i det sista. Han var ute på en härlig promenad i skogen så sent som i eftermiddags, ett par timmar senare föll han plötsligt ihop och kom inte upp igen.

Fick tid till Blå Stjärnan ganska fort, och det var ju inte ett svårt beslut att ta. Tanken på att låta min älskade vän genomlida en massa undersökningar och behandlingar fanns bara inte. Veterinären höll fullt och fast med om att avlivning var det enda rätta beslutet och dem var så gulliga att de kom ut till oss i bilen så vi slapp ta in honom.

Jag hade gett honom nästan ett kg färskfoder strax innan så jag satt i bagaget med hans huvud i knät och mamma satt brevid och klappade menas han somnade in.

När det var över och veterinären bar bort honom trodde jag att mitt hjärta skulle brista, tänk att jag aldrig mer kommer få se honom igen. Tack och lov för att jag har tusentals foton och filmer som fina minnen.

För att inte tala om min Ares.

Vila i frid min älskade vän.

Eros

22/2 98 – 24/5 2010

Oooops, vad jag slarvat med bloggandet  
HAr vart väldigt mycket annat på agendan.

Bakgrunden till min något udda rubrik är att Lawa löper igen!!!!!
Det är ju bara drygt fyra månader sen sist så det kom som en chock när jag märkte det. Lilla gumman inte ens ett år och inne på sitt andra löp  

Denna gång verkar hon iaf fatta vad det hela "handlar om" eller ja kanske inte riktigt. Hon försöker nämligen hela tiden sätta på den andra löptiken  

Annars går det bra med alla hundarna, har vart inne i en liten svacka med Lawa det sista, hon har vart så jäkla tonårstrotsig och jäklig att jag nästan får spader. Om man säger såhär, det är inte så att hon på något vis är värre än vad de andra har vart men hon är ENVETEN till tusen. Envis är både hennes för, mellan & efternamn.
Detta ihop med okoncentartion osv har väl gjort lydnaden sådär kul.

Men de senaste v är det något som har lossnat, hon är superfokuserad och går grymt bra. Plötsligt så känns inte Apellstart sådär jättelångt bort (om hon kan sluta leka flismaskin också).

Annars så är det sådär, har lyckats med att få ytterligare en bil som pajja. Denna gång slog jag väl alla rekord för det tog två dagar. Så nu är jag billös igen 
Mycket annat både med jobbet & livet som också behöver tänkas över. Blir lite trött på att snurra runt i samma cirklar hela tiden.

Men för att vara lite positiv så ska jag gå ut och sätta mig på balkongen i det fantastiska vädret.

Ett par vårkort nedan också

//Ciao 

Var visst ett tag sen jag bloggade, har vart så fullt upp att jag inte riktigt hunnit med.
Som vanligt svänger mitt liv omkring som en berg och dalbana, men å andra sidan skulle det ju kanske kännas lite tråkigt med bred, platt motorväg i längden   

Sen är det väl lite somså att "Sår man vind får man skörda storm" Mao, jag är väl inte alltid helt oskyldig själv till att det "händer en massa grejer".

Hur som helst en av de roliga sakerna som hänt är att jag (med största sannolikhet, pappren är inte färdiga än) fått nytt jobb. Jättekul och det är något jag ser fram emot. Får nu en helt annan chans att börja tänka på framtiden, börjar ju kanske bli dags nu. Visserligen står det på min hemsida "Om mig" att jag är 23 men det är inte riktigt sant (Tyvärr) Jag är 25, har bara inte "hunnit" uppdatera den biten än   

Skojar mest, tycker det är rätt skönt att ha blivit lite äldre och "klokare", har fått en helt annan syn på livet och vad som är viktigt än vad jag haft tidigare. Bryr mig inte heller lika mkt om vad alla andra tycker utan står för vad jag tycker oavsett vad andra tycker om det (med andra ord, nuförtiden står jag för att jag är en "surkärring").

Fast det är klart att jag har en massa kvar att lära mig, tex så behövde jag ju inte vara så "tjockskallig" att jag ska envisas med att göra om samma misstag gång på gång. Kunde ju kanske försöka börja lära mig något av mina misstag istället. Men men, det kommer väl det med vad tiden lider.

Hundmässigt har det vart fullt upp, har tränat en del men inte jättemycket.
Nu har Lawa fått upp motivationen i lydnaden väldigt mycket så hädanefter blir det banne mig till att passa sig så hon inte varvar över. Får vara riktigt nogrann med förberedelser innan osv, samt i vilken ordning jag lägger upp det på. Bra går hon iaf, nu har hon en attityd i fotgåendet som heter duga.
Måste bara fortsätta med störningar, har fått tänka om rejält med detta nu.

Aresbollen närmar sig elitstart, det som saknas nu är att få apporteringen (dirigering) helt klar. Han är fortfarande lite osäker på det.
Sen är det självfallet en massa annat som går att slipa till ännu bättre, tex vill jag ha bättre fart i fjärren och dumrutan. Hans fjärr är helt kanon teknikmässigt nu, inte en milimeters förflyttning men jag har inte lagt på något vidare tempo än. Men det kommer.

Tvivlar iaf inte på att vi hyfsat snart har vårt SlCH.

En annan riktigt rolig sak som hänt är att jag blivit tillfrågad och tackat ja till att vara lägerinstruktör på collieklubbens riksläger i sommar, ska ha en grupp i lydnad. Det ser jag oerhört mycket fram emot, ska bli helt fantastiskt kul.

Men nu måste jag stressa vidare

Lite bilder på vovvsen